TILLBAKA TILL ÖVERSIKT

Nytt verktyg kan förutsäga prognosen för män med icke-metastaserad prostatacancer

Det har hittills varit oklart vilka faktorer som spelar roll för att förutsäga prognosen för män med prostatacancer utan spridd sjukdom som får behandling med endast testosteronsänkande medicin.

Nu har forskare utvecklat ett riskpoängverktyg som kan urskilja män som löper hög risk att utveckla kastrationsresistens och att dö i prostatacancer.

–   När vi nu kan identifiera dessa män skulle nästa steg vara att utvärdera nytta av tilläggsbehandling till testosteronsänkande läkemedel för att förbättra deras prognos, säger Tiago Bonde, specialist i urologi, anknuten till Region Jönköpings län samt doktorand vid Linköpings universitet.

 

Vid vissa fall av prostatacancer ges bromsande hormonell läkemedelsbehandling med så kallade GnRH-analoger för att hämma produktionen av testosteron. Efter en tid uppstår dock resistens mot behandlingen och cancern utvecklas, trots låga testosteronnivåer (kastrationsresistens). Forskare som undersökt prognostiska faktorer för hur lång tid det tar till kastrationsresistens efter insatt behandling, har i tidigare studier framför allt fokuserat på män med spridd sjukdom.

 

Prognostiska faktorer

I en ny studie i Scandinavian Journal of Urology, med Tiago Bonde som försteförfattare, undersöks vikten av kliniska faktorer för tiden till kastrationsresistent prostatacancer och död i prostatacancer hos män med prostatacancer utan spridd sjukdom, och som behandlats med GnRH.

–    Vi ville titta på män med prostatacancer utan metastaser och undersöka om det med hjälp av olika kliniska mått vid diagnostillfället skulle kunna gå att förutsäga prognosen. Sedan tidigare känner vi till viktiga kliniska mått med betydelse för tid till kastrationsresistens när det gäller män med spridd prostatacancer under GnRH-behandling, nu ville vi se vilka mått som spelar roll för män utan spridd sjukdom.

 

Studien sträcker sig från 2006 till 2016 och omfattar 1600 män med prostatacancer utan spridd sjukdom som behandlats med testosteronsänkande läkemedelsbehandling.

Data är hämtad från ett flertal register: Nationella prostatacancerregistret (NPCR), två PSA-databaser (Uppsala-Örebro PSA-Cohort och Stockholm PSA and Biopsy Register), dödsorsaksregistret, läkemedelsregistret samt patientregistret (Socialstyrelsen).

–    Vi studerade interaktionen mellan PSA-värdet vid diagnostillfälle och PSA-värdet tagen tre till sex månader efter insättandet av testosteronsänkande behandling för risken av kastrationsresistens. Vi fann att framför allt det andra PSA-värdet, oavsett hur högt eller lågt det första PSA-värdet var, var en viktig klinisk variabel. Annan viktig variabel var Gleasonsumma, ju högre den var ju högre risk för kastrationsresistens och prostatacancerdöd.

 

Fyra gånger högre risk

Genom att utveckla ett riskpoängverktyg (med PSA och Gleasonssuma) har Tiago Bonde med forskarkollegor kunnat fastställa viktiga kliniska variabler för att förutsäga risken för kastrationsresistens samt prostatacancerdöd.

Männen i studien delades in i tre riskgrupper.

–   Vi fann att mediantiden till kastrationsresistens för män i den övre riskskalan endast var 1, 5 år, medan det var 8 år för män i den nedr riskskalan. Männen i den övre riskskalan hade även en fyra gånger högre risk för prostatacancerdöd, jämfört med männen på den lägre delen av skalan. I vår studie kan vi alltså se att respons-PSA och Gleasonsumma är bra markörer för att förutsäga kastrationsresistens och prostatacancerdöd.

 

Tiago Bonde menar att studien skickar viktiga signaler om betydelsen av att följa upp PSA-värdet tre till sex månader efter insatt läkemedelsbehandling. Tillsammans med Gleasonsumman är riskpoängen avgörande för hur det kommer att gå för männen.

–      Det tycks inte spela så stor roll vilket PSA-värde som männen hade vid första mätningen. Det absolut viktigaste är vilket PSA-värde som männen har vid den uppföljande mätningen kort efter starten av testosteronsänkande behandling. Dessa män har en mycket sämre prognos och är av stort intresse för eventuell tilläggsbehandling.

Det vore fantastiskt, menar Tiago Bonde, om man så tidigt som möjligt kunde identifiera män med störst risk för aggressiv sjukdom och ge dem effektiv behandling med få biverkningar och som förhindrar sjukdomens utveckling.

–      Det vore spännande att gå vidare med fortsatta läkemedelsstudier och utvärdera nyttan av olika typer av tilläggsbehandling just för den här patientgruppen.

 

Referens: Time to castration-resistant prostate cancer and prostate cancer death according to PSA response in men with non-metastatic prostate cancer treated with gonadotropin releasing hormone agonists. Bonde TM, Westerberg M, Aly M, Eklund M, Adolfsson J, Bill-Axelson A, Garmo H, Stattin P, Robinson D.